Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till A—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till A-n.
Nej, jag ej täflar mer. Du mig ej öfvertalar.
Jag stiger icke opp ur mina lugna dalar
att krypa, krökt och skygg, kring Nordens Helikon,
der ej de Nio bo, men blott de Aderton.
Jag mins ännu den tid då vördsam och förvånad
jag lagren grönska såg uti December månad
och hörde dessa namn hvars loford Posten gör,
och hvars odödlighet är af det slag som dör.
Jag tänkte så: man föds till många stora dater:
Kanske jag fått geni för 26 Dukater.
Jag rimmar litet platt. Det slår mitt hopp ej ner.
Man har prejudikat i Nordfors och Regnér.
Stor är de Storas nåd. — Nu var beslutet taget
och med Apollos hjelp det fördes ut i draget;
och jag i hoppet ren, till pris för min talang
hör Lehnbergs prediksord och gullmedaljens klang.
Hvad hände? Dagen kom. Wallin, den vittra gossen,
strök till sig, glupande, mest hela penningtrossen;
och Kullberg, fattig man, beryktad i vår Nord,
blef mätt af smulorna från rika mannens bord;
Tranér sög på ett ben; Valerius stod snopen
och gräm elsen var stor i hela rimmarhopen.
Min dom var sagd också. Med ett förbindligt Hul
min vittra hundperson från skranket vistes ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
