Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till A—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad återstår mig’ nu, sen Direktörn, Gud nå mig,
stängt Minnets portar till precist för näsan på mig?
Begär ej att jag mer ännu en gång som förr
med tiggarstafven står utför de vittras dörr,
och quäder med en röst hvaraf en narr sig yfver
till dess jag bönhörd blir och ändtlig får min styfver.
Nej, låt en Wallmark än med obestridlig rätt
för Handen priset få och ej för hufvudet
och mången ann Poet beundrad af de kloka
uppå Horatii ben sin vattensoppa koka.
Jag striden öfverger. I egen hyddas famn
jag söker sällheten och söker ej ett namn.
Det Sköna, dygden likt, vill hjertats högre spänning,
vill dyrkas för sig sjelf, ej för en skådepenning
och fritt som kärleken, som skogarnas koncert
det har ej mer behag så snart det soldadt är.
Hvad retar dig en höjd ock af de små bestigen,
bebodd af fördomen, omgjordad af intrigen?
Har du en sann talang, en stor, o då hur skönt
att ställa honom fram för verlden obelönt.
Och saknar du dess frö, hvarför med barnslig ifver
på helleberget så som dock ej skördar gifver?
Nej, långt från stridens sorl, från täflarenas tal
låt oss förutan harm bli stilla i vår dal
och föredra, till trots af Smakens straff-mandater
naturens näktergal för hofvets sångkastrater;
och fast med omärkt hand i tidens fåra strö
af skönhet eller gagn kanhända något frö;
en bar förtjenst klä opp, en skäggig fördom raka,
och sist en vacker dag med lugn gå ner att smaka
på Elyséns supé, på Letens gudavin
sen Doktorn har gjort slut på lifvets brunstermin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
