Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Försonligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödet på hans skullra lagt;
Icke talde du de strider,
som han stridde för sin dygd?
Icke vet du hvad han lider
af sin ånger, af sin blygd?
Trotsa, svage, ej på stödet
af din dygd i stoftets verld.
Öfver molnen sitter Ödet,
och ur natten slår dess svärd.
Lik en trolös vän försvinner
all den kraft ditt hjerta fått,
och du ser dig om och finner
dig allena med ditt brott.
Ofvan skyarna förbarmar
sig en kärlek öfver dig,
som i faderliga armar
håller verlden, håller mig.
Och du låter Ångren gråta,
och du ser ej nödens fjät,
vill ej älska, ej förlåta
Menniska, fast Gud förlät!
Hvarför mörda dessa händer,
hvi stå hyddorna i brand?
Denna bölja hvarför länder
hon så blodig till vår strand?
Hjeltar, bödlar från Er panna
låt mig rifva lagrens blad.
Låt min lyra dyrt förbanna
hvarje lyra som Er q vad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
