Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Försonligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edra ryktens örnar flyga
vilda, blodiga, mot skyn.
Snart dock Edra minnen smyga
rodnande ifrån vår syn
Intet hjerta, blott en runa
död och kall, Er hugkomst bär.
Skin på grafven ej, du Luna,
och du blomma, gro ej der!
Frid, Nationer! Jordens Kungar,
frid i edra spirors hägn!
Länge nog Er åska ljungar,
gläd oss med ett sommarregn.
Vården den förfrusna knoppen
af vår sällhet. Ingen dröm
vare folkens endrägt. — Droppen
intet blod i tidens ström!
Och du grymme som förkunnar
hat och mord i himlens namn;
ve den torfva som dig unnar
någon hvila i sin famn!
O hur mörk i tidehvarfven
står ännu din vålnad qvar!
huru heligt djefvulsk larfven
som din nakna ondska bar!
Ser du, ingen bulla signar,
intet svärd dig skyddar mer.
Snart din afgrundslära dignar
som ett slaget villdjur ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
