Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Försonligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dela gladt din fest med andra
och ur kärlekens pokal
drick dig varm förrn du skall vandra
ner i årens kalla dal.
Du som släpar sista stenen
opp till lifvets pyramid,
vill du från dess topp se scenen
utan fasa, så äg frid!
Låt hvart hatfullt minne falla
som ett svärd i glömskans haf!
Endast gode andar kalla
opp ur det förflutnas graf!
Tag din oskulds hvita kläder,
tvätta bort hvar fläck, hvart dam,
svaga menska, förrn du träder
för den stora spegeln fram,
der hvar hämdlust som förseglas
djupt i natten af ditt bröst,
der hvar ädel tanke speglas
till din fasa, till din tröstl
När, lik fogeln förrn han svingar
ur den bur han öppnad får,
Anden ren med sträckta vingar
uppå grafvens tröskel står;
tänk hvad fasa om ett ödsligt
blodigt minne lyfte sig
som ett moln, och stege plötsligt
mellan fridens Gud och dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
