Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olycklige, du yfs, du skryter af din smärta,
Du kläder glädjen sjelf i svart.
Med ödet tvistar du: hvem dömmer? jo ditt hjerta,
På en gång domare och part.
Du väger bördans tyngd, men månn din kraft du mätte,
Mot hvad du kan och bör, säg mig hvad gjorde du?
Din fordran växer opp till jätte,
Och din förtjenst blir dverg ännu.
Hvad stolthet drifver dig, du hittebarn af Tiden,
Som ej ditt väsens ursprung vet,
Att fordra qvällens lön, förr’n dagen är förliden,
Och pocka på lycksalighet?
Skall tidens ur stå still, blott att för din skull vridas
Att visarn peka må uppå din sällhets stund?
Allt lif är strid, der måste stridas,
Dag dör, gör natten ej sin rund.
Du ser det onda, — väl. Men hvarför vill du blunda
För allt det goda jorden bär?
Hur skön har himlen byggt sin lysande Rotunda,
Hur mången stjerna vinkar der!
Har solen dig ej värmt, har vinden dig ej svalkat?
Gaf ingen dygd dig mod, gaf ingen vän dig tröst?
O ve dig, har hvar glädje halkat
Tillbaka från ditt hårda bröst?
Säg, har du aldrig stridt den ärofulla striden
För pligt, på en gång ljuf och sträng?
Flög aldrig dygdens lugn, och hopp och sinnes-friden
På gyllne vingar kring din säng?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
