Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har du, olycklige, cj någons sällhet danat,
Ej glömt en oförrätt, ej en välgerning lönt?
Ej nånsin ofvan stjernor anat
En Fader för allt godt ocli skönt?
Hur liten är din själ, hur trång, om hon ej unnar
Den milda glädjen ock ett ruin?
Men du är otacksam, din sorg har tusen munnar,
Och din lycksalighet är stum.
Du pockar på din rätt, men mins du dina pligter?
Du ammar sorgens barn, och vill att det skall dö.
Väg godt och ondt på samma vigtcr,
Oeh skördens frukter mot dess frö.
Är du så stolt, välan, för ödets blinda nycker
Hvi böjer du din hals af stål?
Mot jätten ofvanfrån, som hotar och förtrycker,
Ställ jätten i ditt bröst som tål.
Och står du sist en dag, lik Herkules på Oeta,
Med plågans klädning grodd vid skullran, väl, var man.
Låt öcknen blott din klagan veta,
Och stig till Gudarna som han!
Frid i Ert eget bröst, frid, dödlige, med Tiden,
Hur flitigt ock hans lia går
Fram öfver eder skörd, så hoppens dock och liden,
Och plocken ax i mejarns spår.
Var viss, för Edert knot sitt öra Ödet reglar,
Kanhända lyssnar det till Eder stilla bön,
Som himlen sina stjernor speglar
Allenast i den lugna sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
