Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hänryckt grep han i harpan med sen ull hand.
Ej veklig vällust, ej qvinnoglam ljöd från dess strängar.
Om frihet sjöng lian, om ära, om fosterland,
om segersömnen på Rotas blodiga sängar.
Han reste stenen med runor på kämpens mull,
för Nordisk lijelte han spridde i Valhalla festen.
Sjelf Gudars fader steg opp från sin thron af gull,
och Thor bjöd vänlig ett stålhandskadt handslag åt gästen.
I höga minnen, i häfderna än I stån,
som tomma harnesk, dem ingen kan fylla på jorden.
Den slappa tiden skygger med skräck derfrån,
och hjeltelifvet är endast en saga i Norden.
Sof roligt, forntid! Fåfängt Iduna mer
drar dina bragder, som rostade svärd utur grafven.
Ett annat slägte till främmande Gudar ber,
och sångens senor ha brustit, som handlingens glafven.
Uppvakna Heimdal! Blås som till Ragnarök,
så himlen remnar, och Valhallas herrlighet flammar,
och dagens dvergält, så kraftlös, så öfverklok,
må tro på ljungarn, som nalkas med straffande hammar.
— lii» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
