Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han liögg sin Mjölner i fjällen: der blef en dal.
Han drack af hafvet: det sjönk mellan torkade braddar.
Med tiden stred lian, med trollen i Lokes sal,
med midgardsormen, som rundt kring Heimskringla sig
bäddar.
Drack han i Thrudvang sitt mjödhorn på kämpavis,
fridsälle Gudar besökte väldiga Norden.
Öm, som en fästmös suckar, kom Vanadis,
och Frey steg neder i värmande regn öfver jorden.
Då var naturen ej ännu en liflös kropp;
en ande rördes i nu förstelnade leder.
Gullmanig Skinfax drog strålande dagen opp;
när Rimfax fnyste, dröp dagg i dalarne neder.
I Ägirs armar låg moderlig Hertha gladt;
(den bruden ännu med stormande brudgum kringsvingar).
På fjällens spets den väldige örnhamn satt,
och kylde verlden med vidtkringfläktande vingar.
I bergens salar satt jätten med trotsigt mod
och drack för Loke en skål ur menniskoskallar.
Grönskäggig strömkarl sjöng ur den blåa flod,
och skogsfrun svängde sitt släp mellan grönskande tallar.
Och skalden framgick kring jorden, med helig håg,
en dyrkad främling, de salige Gudarnas like.
På mensklighetens höjder steg han och såg
rundtomkring verlden, så stolt som en kung kring sitt rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
