Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves än en gång steg Balder opp på jorden,
Carl August var hans nya namn.
Ett präktigt stjernfall lik, han glänste öfver Norden;
och återvände i sin faders famn.
Men — är hans ande ej i Norden fullt förkolnad,
kom, låt oss svärja tro inför hans vålnad.
Hvad? Skulle Nordens folk och krafter, evigt skilda,
som dragna klingor nötas mot hvarann,
tills fädrens helga jord förtrampats af de vilda,
och Asars ätt bland slafvarnas försvann?
Och Odens Havamal, kring Odens gamla säten,
en dag förstummat för barbarers läten?
Vid Sveas kronor, nej! Nej vid S:t Olofs bila!
vid Vasas slagsvärd! Så skall det ej bli.
Ej mer på Nordens jord en fiende skall hvila,
men han skall hvila deruti.
Af dödens liljor binds en krans. Här gror ej annan;
den doftar kyligt kring den klufna pannan.
Du höga hjeltekraft, du bodde förr i Norden,
högbröstad, senfull, axelbred.
I ludna armar du tog himmelen och jorden,
nu tros du lagd i högen ned.
Välan, som Hervora vi dig ur högen kalla
och Tirfing flammar, och barbarer falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
