Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hymn till Pan.
(Från Grekiskan.)
Sångmö sjung mig en sång om älskade sonen af Hermes,
om bockfotade Pan, tvehornade, larmande Guden,
som på den skogiga mad omsvärmar med dansande Nymfer.
Toppen stiga de på utaf den stalpiga klippan,
ropa till Pan, till herdarnas Gud, skönlockiga kungen,
solbränd, dammig att se; han rår om snöiga kullar,
rår om åsiga berg och de steniga stigar deröfver.
Hit han vankar och dit omkring bland yfviga skogssnår,
lockad än i sin gång af mildt framsorlande bäckar,
än han vandrar omkring bland klippor, som sträfva mot
himlen,
klättrar på spetsen af dem och spejar de betande hjordar.
Ofta de vida berg, de skimrande, irrar han öfver,
ofta vid foten deraf han jagar och fäller, med skarp blick,
villebrådet: — när då han vänder tillbaka från jagten
ensam, vid Hesperi sken, en sång han leker på flöjten,
ljuflig att höra: — ej lätt besegrade honom i toner
fåglen, den sångare ljuf, som i vårens blommiga dagar
slår de klingande slag och gjuter sin klagan bland löfven.
Bergens Nymfer jemväl med gäll röst sjunga med honom,
trippa med små steg kring mörkflödande källan i ängen,
mjuk med sin grönskande bädd, der hyacinthen och saffran
blomma i tallös mängd bland gräsen och gjuta sin vällukt; —
der hörs Nymfernas sång; genljudet suckar ur bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
