- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 3. 1817-1821 /
114

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andakt heter hans skönaste stund: dess tunga är bönen.
Ack! när lifvets oändliga tyngd nedfaller uppå oss,
trycker till jorden vårt hopp, och inunder jorden, i grafven,
väl är det skönt att bedja till Gud, ty de klagande barnen
visar han ej från sin dörr, men han tröstar och läker och

hjelper.

170 Skönare är det likväl att bedja, när allting oss väl går,
bedja i lyckones dar, ty lifvets skönaste lycka ,
ligger på knä för den eviges thron, och med händerna

knäppta

prisar hon tacksam och rörd det godas gifvare ensam.

Eller veten I, barn, ett godt som ej kommer från Herran?
Hvad har menniskan väl, den arma, som icke hon undfått?
Derföre, fallen i stoft, tillbedjen! Seraferna tillbe,
skyla med vingarna sex sitt anlet för glansen af den, som
hängde på intet sitt murarelod då han murade verlden.
Jorden bevittnar hans makt och fästet förtäljer hans ära.
180 Slägten blomstra och dö, och stjernorna falla från himlen
neder som vissnade blad, årtusen med döende tolfslag
lägga sig ned för hans fot, och han ser dem, men räknar

dem icke.

Ho består för hans syn? Förfärligt är domarens allvar,
störtar de trotsiga ned med en vink: när han talar i vrede
höjderna hoppa som kid och bergen springa som rådjur.
Dock — hvi frukten I eder, I barn? Den förskräcklige

hämnarn,

ack! han är kärlekens Gud: Guds röst var icke i jordskalf,
icke i eld eller storm, men hon var i den susande fläkten.
Kärlek är skapelsens rot, Guds väsen: oändliga verldar
190 ligga som barn vid hans barm, han skapte den endast

fördenskull.

Endast att älska och älskas igen, han blåste sin anda
in i det slumrande stoft, och upprätt stod det och lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/3/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free