- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 3. 1817-1821 /
117

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställer det frälsade barn, ett nyfödt, fram för sin Fader.
Redan jag hörer den kommandes dån, jag skymtar hans

vingar,

svarta som natt, men med stjernor uppå: jag fruktar ej

honom.

Död är befrielse blott, är förbarmandet stumt: vid hans hjerta
lättare andas mitt svalkade bröst, och anlet mot anlet
skådar jag Gud som han är, en sol uppklarnad ur dimmor,
skådar jag seklernas ljus dem jag älskat, de mäktiga själar,
ädlare, bättre än jag; förklarade stå de för thronen 260

klädda i hvitt och med harpor af gull, och sjunga en lofsång
diktad i himmelens luft, på det språk som talas af englar.
Eder jemväl, I älskade barn, upptager han en gång,
glömmer de tröttade ej: välkomna, I älskade, efterl
Glömmen till dess ej edernas helgd, förgäten ej löftet,
vandren i salighet hän och till salighet, akten ej jorden,
jorden är stoft, men himlen är ljus; jag har vigt er till himlen.
Hör mig, du verldarnas Gud, du kärlekens eviga källa,
hör på din tjenares röst, jag skickar min bön i din himmel!

Låt mig ej sakna en dag för din thron en enda af dessa, 270
dem du förtrodde mig här, som en far har jag älskat dem alla.
Måtte de vittna för mig att jag lärde dem vägen till lifvet,
redligt, så långt jag förstod af ditt ord, må de känna mig

ännu,

falla till lärarens bröst, och jag ställa dem fram för ditt

anlet

rena som nu, men blott pröfvade mer, och ropa med glädje:
Fader, si, jag är här, och barnen som du mig har gifvit!» —

Gråtande talte han så, och nu på en vink af den gamle
knä vid knä de knöto en krans kring altarets rundel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:16:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/3/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free