- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 3. 1817-1821 /
118

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Knäböjd läste han då den heliga bönen, och sakta
280 läste de unga den med, och till slut med darrande stämma
lyste han himmelens frid, välsignelsen, öfver dem alla.
Skulle nu ändas hans värf för i dag; den kommande söndag
var för de unga bestämd att begå den heliga nattvard.
Plötsligt, som träffad ur skyn, stod läraren stilla och lade
handen på pannan och blickade upp: gudomliga tankar
flögo igenom hans själ och förunderligt glänste hans ögon.
»Nästa söndag, hvem vet, kanske jag hvilar i
grafven,-kanske någon af er, en lilja bruten i förtid,
sänker sitt hufvud till jord; hvi dröjer jag, stunden är inne!
290 Hjertat är varmt, jag vill så, ty i dag gror himmelens säde.
Hvad jag begynt fullbordar jag nu: för hvad feladt är deri,
svarar jag gamle för Gud och för högvördige fadren.
Sägen mig endast, I barn, I himlens medborgare nya,
ären I redo i dag att begå försoningens måltid?

Hvad den betyder, I veten det väl, jag sade det ofta.

Nya förbundets symbol är hon, är försoningens tecken,
stiftad emellan himmel och jord. Den syndiga menskan,
bort är hon kommen från Gud, från hans väsen. I dagarnas

början

föll hon vid kunskapens träd, och det hänger sin krona

utöfver

300 fallet ännu: i tanken är fall, i hjertat försoning.

Fallet oändeligt är, oändlig försoningen äfven.

Se, tillbaka så långt som det gamla minnet, och framåt
långt som det flygande hopp kan nå på tröttade vingar,
synd och försoning alltjemt gå menniskolifvet igenom.
Fullväxt synden är född, men försoningen slumrar i hjertat,
tyst som det vaggade barn, och drömmer om himmel och

englar,

mäktar ej vakna till sans: hon är som de toner i harpan,
fängslade andar som vänta alltjemt på befriarens finger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:16:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/3/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free