Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid D. Aspelins G r a /.
Den 4 September 1821.
Var det din mening, Broder? Var det icke
den hulda Diktens Engel mer, men Dödens
som stod bakom din skullra re’n, och lärde
dig orden, som du skref? Den sköna sången,
den rörande, var det din Svanesång?*)
Ack! hvad är lifvet? Nyss dess Härold, Skalden,
satt stilla suckande och sjöng dess plågor.
Ty han är lifvets Härold, liksom fogeln
är dagens: lifvets källor flyta alla
mer varmt, mer ymningt genom Skaldens hjerta,
och derför slår det så oroligt stundom.
*) Detta har afseende på ett Skalde-Bref öfver Olyckan hvarmed
den afgångne, några få dagar före sin död, hedrade mig. Deri
förekommer bland annat följande sköna ställe:
Liksom en Brud i hvitt och rödt
står Kyrkan, skymtad utan möda.
Med gröna täcken slumra sött
kring henne denna bygdens döda.
Dit jag med Gray vill blicka hän
och se min likfärd hur den skrider
vill se i tårar mången vän
som tänker på förflutna tider.
Och se det trogna folkets gråt
och ömkan vid mitt sorgsna öde
och när jag sett det — efteråt
mig redan tänka bland de döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
