Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu har det stannat. Lik en splittrad lyra
du ligger der, och himlens melodier
ha slumrat in uti de brustna strängar,
och allt är tyst och öde: Knappt att jorden,
en sniken arfving lik som gläds åt rofvet,
med några blommor, likt förställda tårar,
betecknar stället hvarest Sångarn hvilar,
och gycklar lifvets bild på grafven än.
Det gycklet tröstar ingen. — Broder, Broder,
det är ju sant hvad vi så ofta sjungit,
att P s y c h e lyfter vingarna ur grafven
och lemnar larfven blott i stoftet qvar?
Välan, du P s y c h e, du aflarfvade,
med vingar väfde utaf morgonrodnad,
med ögon bildade af himlens stjernor,
du högre Ande, blicka vänligt ner
till jorden ännu, till dess små bekymmer
(ack! små för dig, men stora för oss andra!)
Se neder till din öfvergifna maka
som nu står ensam, står med nedböjdt hufvud
en solros lik, se’n hennes sol är slocknad
Och till din Uno, till din endaste,
det arma barn som ej har annan fader
än den förnämsta, den som bor i himlen:
bed honom för din öfvergifna son!
Och bed jemväl en bön för dina vänner
som älskat dig med broderliga hjertan,
och ibland dem förgät ej mig som nu
med stilla tårar fäster sista kransen
uppå din bår! — —
Ack! det var sköna tider
vi lefde uppå jorden här tillsammans.
Till våra hjertan trängde inga sorger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
