Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty lugnt vi bodde i vår ungdoms löfsal,
och glädjens källor sprungo rundt kring honom,
och hoppets himlabåge hvälfde sig
med präktig skiftning strålande deröfver.
Då sjöngo våra Sångmör, späda än,
i skuggan hvilande, med vänlig täflan,
som Herdarna hos M a r o, om hvarandra.
Din var den bättre: icke stark men ljuf
var hennes röst, och innerlig och hjertlig.
Som västan suckar i de stilla lunder,
som floden klagar då han far förbi
en ynglings graf, så var din Sångmös stämma.
Kär var hon då mig, kär är hon mig än,
den bleka tärnan med en krans af tårpil
omkring sin tinning, med de blåa ögon,
de tåruppfyllde, blickande alltjemnt
till stjernorna, dit nu hon är försvunnen.
Låt tadlet gäcka henne nu. All konst
är lätt att gäcka, men är svår att öfva
Ej lika delar Guden sina gåfvor.
Hans röst hörs ur trumpeten, men ur flöjten
hon höres äfven väl, och Diktens sol
ej speglar sig i Oceanen blott
men ock i droppan darrande på blomman.
Den dubbeltoppiga Parnassen har
rätt mången afsats nedanför den högsta,
men likväl högt från jord, och du och jag
vi bodde der förnöjt i lunder gröna.
Nu bor du högre. Uppå Thabors berg
(ty Mensklighetens Thabor står i himlen)
du byggt din hydda; der är godt att vara.
O! den som vore jemte dig deruppe,
du redlige, du ädle ungdomsvän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
