Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt den förut herrskande, att det till en början verkat som
släcknings-medel mot den falska upplysningen, en lampa
som brann i grafven af allt stort och heligt, att den
föraktar det blott djuriska och erkänner det gudomliga hos
menniskan. Denna dess caracter af opposition mot de
förra åsigterna förklarar icke blott en stor del af dess
utsväfningar, utan den torde äfven vara det vigtigaste,
kanske det enda vigtiga, i hela det nya.
Två ting var det nemligen, som Lutherska
Reformationen egentligen åsyftade: Religionens helgd och tankens
frihet, tron och förnuftet, icke som fiendtliga makter
kämpande emot hvarandra, icke inträngande på hvarandras
område, men som fredliga grannar herrskande inom bestämda
gränsor. Inom sin egen fridlysta krets skulle Religionen
herrska, men Religionen enkel och ren, sådan som den
fram-ställes i de heliga Skrifterna, utan alla menniskotillsatser,
och fritagen från det mästrande förnuftets opåkallade
förbättringar. På andra sidan skulle tanken icke vara dess
slaf, inga munkfjettrar skulle fängsla honom, intet bål
skulle hota den gudaburna, inom sin egen rymd skulle
han sväfva, obunden och fri, såsom en forskande engel
sväfvar i den blå luften. Detta var Luthers stora tanke;
och på detta fria och dock bestämda förhållande emellan
förnuft och tro, på denna förliknings-act mellan det
menskliga och gudomliga beror hela Reformationens väsende. Så
snart denna förlikning brytes, så snart endera af de begge
mäktiga tränger inkräktande in på den andra, då är
harmonien rubbad, och reformationen till sin innersta grund
upphäfven, om också dess yttre former bibehållas. Det
adertonde århundradet uppfattade i allmänhet blott
reformationens ena element, tankefriheten, och upphöjde den,
på trons bekostnad, såsom den enda rättmätiga herrskaren.
Derföre ansåg också mången detta tidehvarf som den egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
