Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga fulländaren af hvad Luther börjat, som den rätta
protestantismen; ty det protesterade mot allt, som man annars
ansett för heligt och gudomligt. Men i sig sjelf var det
icke protestantismens seger, utan dess carricatur, det var
icke Luthers ande, utan den ensidiga förvillelsens. Den
försmådda Religionen hämnade sig sjelf, och tanken,
beröfvad sin himmel, kröp med förlamade vingar efter jor-
den. Den närvarande tiden har tagit en motsatt riktning.
Den synes oss extravagera i tro, den påminner i mycket om
den fordna vidskepelsen; men i sig sjelf vill den ingenting
annat, än återställa den förlorade jemnvigten mellan religion
och förnuft, mellan himmel och jord. Detta är dess
egentliga kännemärke, dess dunkla, men likväl otvifelaktiga
sträfvande. Den har, för detta ändamål, väckt förut
slumrande eller förqväfda krafter. Andra makter regera nu i
andens verld. Beherrskade oss fordom det nyktra
förståndet, så är nu åter phantasien lössläppt, det lätta,
rosen-mantlade gudabarn med sina vingar skiftande i solen. I
känslan af sin nyvunna frihet tittar han in Öfverallt, äfven
der, dit han egentligen icke hörer. Han gjuter sin varma
andedrägt på tiden, och derföre hoppa tidens pulsar fortare
och ojemnare än förr. Vi lefve under islossningen. Floden
brusar våldsamt; men det är vårsolens skuld, som smälter
och befriar. Man talar om tidens tecken i söder, man
fruktar eller låtsar åtminstone frukta för Jesuitism och
Påfvevälde, man spår oss idel mörker och barbari för
framtiden. Jag älskar ej dessa nattväktare-rop midt på dagen.
Hvarifrån skulle då egentligen Påfveväldet komma? Det
är dödt, det har redan länge varit dödt, och i dess
balsa-merade Mumia, som ännu står qvar, lefver ingen ande. Den
döde väcker ingen, förr än han väckes till domen. De
löjliga försöken att mana fram dess vålnad, om de
någonstä-des ännu göras på allvar, böra väcka vår medömkan sna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
