Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid fänrik J. P. Löngrens g r af
d. 27 Febr. 1818.
Herre! Lår mig besinna att mitt lif ett slut hafver och
mina dagars mått, huru ringa det är! Lik en handsbredd
hafver du gjort min lifslångd; såsom ett intet inför dig är min
lefnadstid.
Och i sanning, mina Bröder, hvar skulle väl förgängelsens
bilder lifligare framställa sig för oss, hvar skulle vi djupare
känna huru osäkert vårt lif är, än vid den Ynglings graf, der
vi i dag äro församlade? Ty icke är det i naturens ordning,
att den kraftfulle Sonen följes till grafven af sin grånade
fader, eller att ungdomen och helsan föregå ålderdomen till
den eviga hvilan. Hvar helst vi derföre se detta, der måste
äfven den lättsinnigaste påminna sig, huru menniskan växer
upp som ett blomster och faller af, flyr bort som en skugga och
hafver ingen varaktighet. Men icke är det derföre välbetänkt,
om vi vid en sådan graf ville gå till rätta med den eviga
visheten eller skatta honom olycklig, som fallit i början af
sin bana. Ty är det icke sant att han af lifvet endast känt
dess skönaste sida, att han medför inga andra minnen till
sin graf än minnen af sin barndoms oskuld och sin ungdoms
glädje? Är det icke sant, att han besparar sig lifvets
bittraste erfarenhet, mannaålderns felslagna förhoppningar
och ålderdomens sena bräckligheter? Är det icke sant att
han flyger till det mål, dit vi andre mödosamt framskrida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
