Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecken och ville att den skulle synas. Men man gör honom
orätt, då man häraf slutar att han blott ville föreställa
hvad han egentligen saknade. Den som endast spelar en
stor Man, sannerligen hans roll är blott för en theaterqväll.
Icke så djupt, icke så varaktigt som denne förunderlige
Man griper han in i Nationens och tidehvarfvets hjerta.
De skenbara motsägelserna i Gustaf III:s lefnad bevisa
dock tydligen för en hvar, som vill inse det, att det icke
var någon tomhet som han utsmyckade, utan att hans inre
väsende var äfven så rikt som dess yttre var mångfärgadt
och skiftande; och samme Man, som med ifrig beställsamhet
anordnade en fest inom sitt hof, utsatte med köld sitt lif
på slagfältet, och hämtade personligen den blodiga segren
på Svensksunds vågor. Hans stora själ hade rum icke
blott för Hjeltens och Statsmannens planer, utan äfven
derjemte för konstens behag och för lifvets glädje. Han var
en Herkulsklubba, omvirad med lof och rosor,, han var
som demanten, den fastaste af alla ädelstenar, men
tilllika den hvars yta spelar med de skönaste och rikaste
färger. Jag vädjar till Eder, M. H., till dem ibland Eder,
hvilka, så väl i de lugna, som stormiga skiftena af hans
lefnad, närmast nalkades hans hjerta, — jag vädjar till
Eder att afgöra, huruvida någonsin tadlet gjutit sin galla
öfver en större, en rikare själ. Jag lemnar åt Eder att
bevittna, hur han vedergällde sitt folks kärlek, hur han öfver
allt på jorden älskade det Svenska namnet, hur han lefde
för dess ära, och dog — till dess förnedring. Jag lemnar
åt Eder att afgöra, huruvida det lof som min beundran i dag
egnar honom, bör tillskrifvas endast en Ledamot af Svenska
Academien, och icke snarare Medborgaren af det Svenska
folk, hvars kärlek, hvars föresyn, hvars stolthet han var.
Grefve Oxenstjerna fattades, som hvar och en annan
af den store Monarkens snille. Äfven hans åsigter i vitter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
