Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
art måste, egentligen i Skaldens egna känsla, i hans
uppfattande och behandling af ämnet, den är, med ett ord,
lyrisk. Det har lyckats honom att undangömma det
fragmentariska i sitt ämne: att helt och hållet upphäfva det,
var omöjligt. En naturlig följd härutaf är det, att i
Skördarna de särskilta skönheterna mera än annorstädes utgöra
det helas. Det slags kritik, som i hvarje konstverk endast
ropar på det hela och öfverser eller föraktar all enskild
förträfflighet, förekommer mig äfven så ensidig och
följaktligen äfven så falsk som den, hvilken alltjemt hänger
vid det enskilta, ofta tillfälliga, och aldrig höjer sig till
någon allmän öfversigt. I hvarje poem är visserligen den
poetiska idén hufvudsaken, men ingalunda idén i sin nakna
allmänhet, utan idén fullklädd och individuelt lefvande; och
intet konstverk, som förtjenar sitt namn, är en blott
färglös handtekning, utan alltid tillika en utförd målning. De
enskilta skönheterna i Skördarna äro väsendtligen af samma
art, som dem vi redan anmärkt i Dagens Stunder. Det är
samma inbillningens prakt, samma glänsande skildringar,
samma ståt af bilder. En sådan praktmålning, som (för
att anföra blott ett exempel) målningen af Solen i tredje
Sången, dess uppgång, och verkningar i naturen, har väl
svårligen den Svenska Vitterheten att uppvisa. Denna
kärlek till det lysande och präktiga möter oss Öfverallt i den
Oxenstjernska Poesien, till och med der man minst skulle
väntat det, till exempel då hon målar blommorna. Hvilket
känsligt hjerta älskar dem icke, dessa solens barn, dessa
morgondrömmar af den slumrande jorden; och med innerlig
kärlek fästade sig äfven Skördarnes Skald vid dem, liksom
igenfunne han i denna blomsterverld sin egentliga
hembygd, den sköna natursymbolen af sitt eget snille, som
skiftar i alla blomstrens färger och är landtligt och
oskuldsfullt likasom de. Men huru skimrande målar han dem icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
