Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är som den Svenska jorden ej erbjöde dem åt honom
nog präktiga. Han hämtar dem i sin Dikt från de
aflägs-naste stränder, för att förnöja sig af deras åskådande och
framställa deras färgprakt. Jag påminner endast om det
rika blomsterstycket i sjette Sången, eller der han på ett
annat ställe låter den gamle sjömannen förtälja alla de
under ur växtriket dem han sett på främmande kuster,
likasom missnöjd med att Sverige ej erbjöd dem åt hans
målning. Glansen af en sydligare sol hvilar också
omisskänneligen öfver dessa herrliga taflor. Till en varmare sol,
till en yppigare natur, till rikare färger längtade också
alltjemt den Oxenstjernska Sångmön. Nästan blott af ett
lyckligt misstag tycktes hon hafva förvillat sig till Norden,
der hon endast med rikedomen af sin inbillning kunde
uppfriska naturens mattare färger.
Men Sångmön, helst den landtliga, måste som oftast
aflägga sin strålkrona; och midt ibland all ståt och
herr-lighet möta vi i Skördarna alltjemt drag af den enklaste
natur, af den mest intagande idylliska ljufhet. Sådan är
t. ex. i andra Sången den lefvande målningen af
höberg-ningen, der landtflickorna än öfverhöljas af det fallande
höet, än hastigt nedsjunka i dess lösa bäddar. Det är icke
blott den träffande sanningen, icke blott naturen som man
älskar att igenkänna i dylika målningar, utan äfven och
ännu mera den landtliga enfalden, den glada oskulden, som
icke vet af sin egen helighet, icke en gång anar, att hon
härstammar ifrån himmelen. Och hvilket herrligt idylliskt
drag är det icke när i samma Sång barnen, utestängde från
ungdomens lekar, taga sin tillflykt till de gamle, och den
unga värnlösheten söker sig ett skydd hos den föråldrade.
Hvilken skön, patriarkalisk bild af det uppväxande slägtet,
församladt omkring det bortgående, af oskulden, som med
knäppta händer lyssnar till den grånade vishetens stämma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
