Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är på drag som det nyssnämnda, som man
igenkänner icke blott Skaldens uppfinning utan äfven hans
hjerta. Sålunda diktar ingen annan än en ren själ, som i
Dikten uttrycker sitt innersta oförderfvade väsende. I
Skördarna, liksom i all verklig poesi, är Dikten blott en
öfver-sättning af hjertat, hvarje bild svarar mot en känsla, och
fantasiens skimmer är som gräset, hvilket växer högst och
friskast, der en källa gömmer sig på djupet. Men äfven
utan all bild och framstäld i sin oprydda skönhet rör oss
ett ömt och välvilligt hjertas känsla. Det är ocksä denna
hjertats fromhet, denna öppna välvilja, denna ömhet, som
omfattar hela menniskoslägtet, som i Skördarna, mer än
hela bildstäten, väcker, icke vår beundran, men vårt
deltagande, och tvingar oss äfven der vi kunde hafva något
att påminna emot Skalden, att likväl älska menniskan. Jag
borde ej anföra några exempel härpå, ty de förekomma
Öfverallt och likväl aldrig för ofta. Men hvilken påminner
sig icke i tredje Sången, midt i en målning af Skörden,
axplockningen och den rörande uppmaningen till de
förmögnare att lemna något qvar för den fattige, för honom,
som plockar, blott att lefva,
med fattigdomens rätt vår rikdoms öfverlefva?
Eller i fjerde Sången den ädla ifver, hvarmed Skalden
förmanar sina likar till mensklighet och ett mildt behandlande
af deras underhafvande, och yrkar en jemnlikhet hämtad
icke ur Statsläran för dagen, utan ur sitt eget hjerta? Huru
öm är icke hans klagan vid Scheffers graf, huru hjertligt
prisar han icke sin störste medtäflare, Nordens Idyll, den
herrlige Creutz? Med hvilken värma talar han icke i sjette
Sången de förtryckte Negerslafvarnes sak? Det är som vi
såge en hvitklädd Genius stå och läsa välsignelsen öfver
nattens söner, med den ädla harmen målad i sitt anlete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
