Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänke i öfrigt huru som helst om vettenskapens ofelbarhet:
så mycket borde man åtminstone medgifva, att den
metafysiska flygsand, som nu från alla håll blåser in i Poesien
och lägger sig snart öfver alla dess blommor, man borde
medgifva, säger jag, att den åtminstone der är en
främmande tillsats. Ty icke Tingens rot, som växer i mörkret,
utan deras blomma, som sträfvar uppåt emot ljuset, skall
Skalden fatta. Icke på det molnklädda Sinai skall han
stiga, der Lagen utgifves, utan på Thabor, på
mensklighetens förklaringsplats, skall han stå, och med fria blickar
se ner öfver det skiftande lifvet. Och der står han också
hela den omnämnde Sången igenom, och uttalar endast
fridens och oskuldens ord. Huru ren och öppen ligger icke här
hela hans sköna själ både för Gud och menniskor! Det är
omöjligt att utan den djupaste rörelse höra huru ömt han
förmanar till broderlig kärlek och fördragsamhet, huru
varmt han ber äfven för de vilseförda, huru skönt han vill,
med välviljan emot hela sitt slägte, af betala något på sin
skuld till den eviga Godheten. Det ligger ingen stolthet
i hans önskan att dyrka Gud med sina gerningar, men väl
ligger det något himmelskt i den fromma undergifvenhet,
hvarmed han förtröstansfullt anförtror sig som ett barn i
Hans händer. Hela Sången är, med ett ord, diktad i
Christen-domens skönaste anda. Jag ville, för att läna en bild ur
Bibeln, kalla den för Poesiens Bergspredikan. Ty så rent
strömmar lifvets vishet endast från gudavigda läppar, så
fromt utgjuter sig intet annat än ett helgadt hjerta. För
mig åtminstone, har denna Sång allt ifrån barndomen haft
ett obeskrifligt behag, och jag är glad att jag ännu ej växt
ifrån min barndoms tycken; jag är glad att jag ännu ej
kan läsa detta stycke utan innerlig rörelse, utan att sucka
en välsignelse öfver den fromma Skaldens aska.
I nyssnämnda Poem hade Grefve Oxenstjerna också
— 225 —
15—231751. Tegnér, Sami. skrifter, 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
