Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Lika färdig till anfall som försvar, öfverraskade han
alla, men var sjelf aldrig brydd eller öfverraskad.
Svårligen undgick honom någon löjlighet, och vid sådana
tillfällen skonade han, i muntert öfvermod, ingen, icke en gång
sina närmaste vänner. Men han behöfde också icke att
skona; ty hans skämt var alltid gladt och fint, men sällan
eller aldrig bittert; dess stygn kittlade mera än de sårade;
det var aldrig hjertats bitterhet, utan endast fantasiens
glada lek som det förrådde. Derföre var han utmärkt i
sjelfva Gustaf III:s hof, der qvickheten och det fina skämtet
alltjemt firade sina karuseller; och i hvilken krets han
kom, var han vanligtvis dagens Konung. Men deremot
saknade han tilläfventyrs den träffande skarpsinnighet,
hvilken liksom med en blixt genomtränger sitt ämne och
på en gång blottar alla dess gullådror. Han saknade
den ihärdiga uppmärksamhet, den prosaiska
uppfattningsförmåga, som är nödvändig för Embetsmannen, som skall
följa ärendernas gång och reda det intrasslade och ordna det
förvirrade. Vid sådana tillfällen var det, liksom hans själ
hade varit frånvarande och sysselsatt i helt andra rymder.
Derföre var utan tvifvel hans Embetsmannabana mera
lysande än märkvärdig. Men det rätta ville hans ädla hjerta utan
undantag, och ingen skugga af väld eller orättvisa föll
någonsin på hans berömda namn. Han var icke en man
af stor beslutsamhet, af oböjlig fasthet, och han antog lätt
en annans öfvertygelse; men det var honom omöjligt att
handla annorlunda än efter den som för ögonblicket var
hans egen. Med ett ord, i det praktiska lifvet, der viljans
kraft och besinningens klarhet äro de styrande makterna,
var hans öfverlägsenhet alldeles försvunnen. Hans snille
var, för att nyttja en bild af Helvetius, som brännspegeln:
den brinner blott i en punkt. Endast i diktens verld, der
alla former äro lenare och eftergifnare än i verkligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
