Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var han hemmastadd. Ty vidt åtskiljda äro också de bägge
verldarne, diktens och verklighetens. Hvardera af dem
fordrar sin man ensam, och den som med allvar tillhör
den ena, går gerna som en drömmande igenom den andra.
Derföre är det en anmärkning, så gammal som Skaldekonsten
sjelf, att den rätta Skalden merendels är en besynnerlig,
ofta en enfaldig person, i lifvets vanligaste förhållanden,
och behandlar, om icke med oskicklighet, åtminstone med
sorglöshet allt, som fordar blott vanlig öfverläggning och
mekanisk beräkning. Grefve Oxenstjerna åtminstone var
icke gjord för att vederlägga denna anmärkning. Född utan
all annan rikedom än snillets, samlade han ej heller någon
annan; och hans lif förbittrades alltjemt af bekymmer, som
borde vara främmande, jag vill icke säga, för ett snille
som han, men åtminstone för en man på den plats i
samhället som han innehade. Men den väsendtliga orsaken
härtill var en egenskap, den man äfven i sin öfverdrift
måste älska; det var ett fromt och lättrördt hjertas
ut-sväfning i det goda, det var en välgörenhet, som snarare
rådfrågade sina önskningar än sina tillgångar. Ty likasom
han alltid var benägen att skydda och försvara, äfven utan
förutgående granskning, så var han också ständigt färdig
med hjälpen, utan någon annan beräkning än den hans
hjerta uppgjorde för ögonblicket. På annat sätt låter icke
en förlägenhet förklara sig, den icke en gång Konungars
frikostighet kunde afhjelpa. Ty slösare för egen räkning
var han aldrig, och hade ej heller någon af de kostsamma
nycker, hvarmed ofta mången högt uppsatt Man älskar att
utmärka sig. I allmänhet ville han alldeles icke utmärkas;
och sina högsta Embeten emottog han blott af vördnad för
en älskad Konungs önskan, men hvarken af ärelystnad
eller böjelse. Det var lätt att se att han var förlägen för
sin höghet och gerna hade velat gömma sig för sin egen
— 241 —
16—231751. Tegnér, Sami skrifter 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
