Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ära. Bördens och snillets förmåner äro stolthetens
vanligaste anledningar; men han tänkte för högt om
mensklig-heten, för att anse börden för annat än en ansvarsfull
tillfällighet, han tänkte för högt om konsten, för att ej tänka
ringa om sig sjelf. Derföre var hans blygsamhet äfven så
ädel som naturlig. Han bar sitt värde icke som en Konung,
utan som en brud bär sin krona. På samma sätt var äfven
hans nedlåtande höflighet, den så mången misskände,
ingalunda förställning, eller en vana från hoftrapporna. Den
var en godhet, för hvilken det var ett behof att uttrycka
sig; den var en hjertlig välmening, öfversatt i
belefven-hetens skönaste språk. I allmänhet låg i hans rika hjerta
en välvilja, den ingen otacksamhet kunde uttrötta, ingen
förolämpning kunde förqväfva. Han älskade menniskor
med ett snilles värma, och med ett barns oskuld. Man
skulle i två ord kunna uttrycka grunddragen af hans
väsende med en Genialisk fromhet. Denna röjde sig icke
blott i hans Sånger och i hans lif, utan till och med i hans
yttre utseende. Aldrig förgäter jag den dag, då jag, ännu
en tjuguårig yngling, i lunderna vid Haga, för första gången
såg den prisade. Vanligtvis är det blott det moraliska
som målar sig i menniskans yttre; det genialiska ligger
djupare och försmår ofta alla yttre tecken. Men hos Grefve
Oxenstjerna framträdde de begge i skön förening. Det låg
någonting obeskrifligen fromt och kärleksrikt i de ädla, de
fint bildade dragen. Men tillika blickade snillet som en
himlagäst fram ur det talande ögat. Mig åtminstone
förekom det, som hade jag sett Engeln med lyran stå halfgömd
bakom det genomskinliga anletet.
Men redan har Engeln brutit sitt fängsel och flugit
tillbaka till de höjder, hvarifrån han nedsteg. Hur skönt
breder ej Midsommam der ute sin grönska öfver Skaldens
graf, hur ömt klagar ej Näktergalen öfver sin tystnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
