Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjenster i vitterheten, sutto på de aderton stolarna
alltjämt landets vittraste män, kunde Academiens
outsläckliga kärlek till stora herrar och hofdekorationer en gång
öfvervinnas, — i sanning, det skulle ej finnas någon vitter
stolthet, som ej ansåge sig smickrad af dess val. Nu är
dock, som du vet, förhållandet litet annorlunda. Hvad är
dessutom min adertondedel i Academien annat än en blott
titulatur? Kan jag på sextio mils afstånd deltaga i dess
öfverläggningar? Det ligger i det hela ingenting orimligt
i idéen af en vitter korporation, som ledde utvecklingen
af nationens estetiska krafter och, med skyldig aktning för
allt sjelf ständigt sträf vande, af böj de med lära och exempel
dess missledning; men, kära Bror, hvad gagnar domstolens
behörighet, hvad hjälper sjelf säte och stämma deri för
den, som lemnar sätet tomt oeh hvars stämma aldrig hinner
fram? Mitt förhållande till akademien blir alldeles som
förut, följaktligen väl ieke just det bästa. Endast htet
mera bunden torde jag väl i flera afseenden känna mig.
Hvad säger du, kära Bror, om vår poesi för dagen?
Du har väl sett Poetiska Calendern för i år? Några stycken
af Grafström äro i sanning rätt vaekra; men det hela är
dock en blott återklang af det Atterbomska manéret.
Jag värderar Atterbom. Han är en poetisk suck, en
lefvande elegi. Hans poetiska lifsträd speglar sig på ena
sidan i den metafysiska grummelpölen, på den andra i den
sentimentala tårekällan. Men detta är doek hos honom
natur, åtminstone en till natur öfvergången vana. Men
hvad skall man säga om de andra, som pjunka i hans toner,
som tyckas i vår friska Nord vilja återföra salig Siegwarts
jämmerklagan, som hålla på att förfuska hela vårt sköna
manliga språk till en parafras öfver o! oeh ack! Ingenting
är mig så vidrigt som denna eviga litania öfver lifvets qval,
hvilken må höra till verkligheten och ieke till dikten. Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
