Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke dikten lifvets helsa, är icke sången mensklighetens
jubel, frambrytande med mod ur de friska lungorna? Kan
det gifvas en mera ensidig och förvänd åsigt af konsten
än att göra den till ett uttryck af ett sjukligt, nersvagt
sinne, af en trånad, som likt gamla hundar äter sig sjelf?
Utan kraft och mod gifves, tänker jag, ingen sång, liksom
ingen dygd. Mina tankar härom finner du vidare i
hos-följande bit, den jag såsom senast diktad skickar dig.
Skicka mig nu vackert dina bägge prisskrifter och hvad
annat du kan ha i förråd. Säg mig äfven hvarmed du
sysselsätter dig, i den poetiska verlden nemligen. Din
belägenhet är i detta hänseende vida lyckligare än min, som
alltjämt måste äflas med det akademiska, då du deremot
kan låta din adjunkt sköta pastoratet — som jag ärligt
gör — och sjelf sjunga fri och glad som en fogel i
skogen. –––––-
Din redlige Vän
Tegnér.
*
Till J. Adlerbeth. 39.
Lund d. 21 Januari 1819.
MkBror!
I anseende till min långvariga försummelse att skrifva
dig till har jag egenteligen inga gällande ursäkter att anföra.
Jag kunde åberopa mig mina mångfaldiga göromål mot
slutet af Termin, mina presterliga under julhelgen, och mina
resor på landet efter julens slut; men det är bättre att jag
rent ut ber dig om förlåtelse för min uraktlåtenhet,
öfvertygad att du öfverser dermed, och hädanefter som hittills
vedergäller ondt med godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
