Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när det går som bäst ej gör annat än förer kunskapen till
den punkt der han klarast kan öfverse sin obegriplighet
och förtvifla deröfver, när Lyktgubben som ledt mig öfver
sina kärr och moras ändteligen släpper mig vid brädden af
en afgrund och äfven skulle störtat mig deri, så framt ej
bättre Englar hölle mig tillbaka: skall jag då vända mig
om och tacka för god vägvisning? Dessutom, det tillstånd
hvari Speculationen lemnar oss har hon icke sjelf försatt
oss deri, är det icke egenteligen ett tillstånd af sjuklighet
och förstöring? Ty hvad är väl det stora problemet för
all Metafysik annat än att utfinna enheten af de
ursprungliga motsatserna mellan föremål och föreställning, mellan
det yttre och inre? Men denna enhet är ju redan, ehuru
på en helt annan väg, funnen af hvarje friskt och
oför-derfvadt sinne. Den yttre verlden med sitt förhållande
till den inre är mig ju gifven, liksom allt väsende är gifvet,
genom något oändligt bättre än bevisning, genom
öfver-tygelse. Man kan äfven kalla det Tro, ty icke tror jag en
sak derföre att jag ej begriper henne, utan ehuru jag ej
begriper henne, och derföre att begreppet i sådana frågor ej
räcker till, eller med andra ord derföre att hvarken
väsende eller väsendets grund kan bevisas. Sjelfva det högsta
väsendet, Gud, är ju oss blott gifvet på detta sätt; och
det vore ej värdt att vara menniska, om Gud och
Mensklighel om den högre och lägre, den yttre och inre
verlden, och den herrliga himmelsbryggan mellan dem begge
skulle upptimras af syllogismer. Jag nekar icke att
behofvet at en speculatif förklaring förekommer i
mennisko-sinnet; men jag påstår endast att detta behof ej låter märka
sig förr än sinnet är sjukt, och att det följakteligen är ett
symptom af andelig förruttnelse. När menskligheten kände
sitt lif renast och helsosammast, när det utförde de stora
bedrifterna i handling eller dikt, när hon med ett ord stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
