Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudomligheten närmast, då var detta behof ännu icke
vak-nadt. Det kom först sedan slägtet var utblommadt och
masken redan satt i den knutna frukten. Icke heller kan
jag medgifva att ett sådant behof och den söndring i sinnet
hvarpå det hänvisar uteslutande tillhör den nya tiden i
motsats med den antika. Hvart vi gå, ännu i dag, finna vi
ju menniskor som ej veta derom. Det kom hos Grekerna
med Sofisterna eller om man så vill redan med Joniska
Scholan, och sedan det herrliga redan var nedbrunnet; och
hos oss kommer det med Studentåren och tyckes höra till de
academiska praerogativerna. Derföre är också Religionen
ingalunda något som först inträder, sedan Speculationen arbetat
ut sig, Religionen är icke ett supplement till den
misslyckade Speculationen. Förhållandet är just tvertom. Religion
och dikt äro ju de första och förnämsta, det andra är blott
bihang, hörer till specialia & curiosa. De gamla
Theolo-gerna kallade också Philos. för en ancilla Religionis och
deri hade de ej orätt. Hvad dikten angår så hör jag nu
att man ej skall kunna komma rätt långt deri utan
philosophie. Saken är väl också riktig när man nemligen
dermed menar en sådan philosophie som hvarje Poet har af sig
sjelf, om han annars förtjenar namnet. Den andra, utanifrån
påhängda, sitter allt för lös för att bära några frukter; men
väl händer det att hon förmörkar dikten och gör poesien,
som till sitt innersta väsende är en populär konst, till en
chiffertafla oläslig för alla andra än de invigde.
Ursäkta dessa anmärkningar. Jag ger dem icke utför
annat än hvad de äro, lösa hugskott, till en del väl också
föranledda af det ideliga vishetsskrytet hvarpå jag nu i
så många år hört mig mätt. Just derföre gläder mig också
din Bok att hon bör, för någon tid, tysta det: men det
gamla spelet börjar väl snart igen; ty den som icke är, måste
nödvändigt göra sig vigtig. För öfrigt erkänner jag gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
