Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad — men i rymden dör min röst,
en enka suckande bland grafvar,
en dufva som med klagan far
570 kring jord och himmel utan svar.
Ack! skogar susa, böljor rinna
emellan oss, han hör mig ej.
Hvad? om jag följde honom? Nej,
det passar icke för en qvinna.
En qvinna? Hvem vet det? Jag bär
ett svärd, och mannen färdig är.
Med faran har jag ofta spelat
om lif och död, ett tärningkast.
Vid gångarn är jag vuxen fast,
580 och aldrig än mitt lod har felat.
Den tanken ger en Gud mig in,
nu, Axel, Axel, är du min.
Jag söker dig i höga Norden,
jag söker dig kring hela jorden,
från dal till dal, från strand till strand,
och eden från din mund jag tvingar.
Tag mig, o krig, på dina vingar
och sätt mig ner i Axels land.»
Så sagdt, så gjordt. Beslut och handling
590 är ett hos qvinnan. Sin förvandling
hon skyndar. Under krigarns hatt
hon gömmer sina lockars natt.
Den rika barmen snörs i kyller,
med krut och bly hon renseln fyller,
och öfver skullran, mjell och fin,
hängs dödens synrör, en karbin.
Ur gördeln känd af Grekens fabel
nerblixtrar nu cn krokig sabel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
