Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 betraktar henne skarpt och ropar:
Mer farlig syns du, ungersven,
för Nordens mör än för dess män.
Hvart helst emot dem vi dig skicke
i skägget gripa de dig icke.
Men kriget kan du lära dig
af dem i grund: det är ett krig
på lif och död; men öfver båda
Gud ensam och St. Niclas råda. —
Och seglen svälla, kölen far
G40 i skum utöfver östervågor,
och snart i aftonsolens lågor
stå Sveas berg: än stå de qvar
bland böljornas och tidens tummel,
naturens gamla jättekummel.
De landade vid Sotaskär,
en strand för trogna hjertan kär.
Der skildes fordom sista gången
ung Hjalmar och skön Ingeborg,
der dog hon sedan utaf sorg
650 när kämpen var till Oden gången,
och hennes ande sitter än
på klippan, sörjande sin vän.
Du Nordens Leucas, Norden glömmer
ditt namn i sagans dar berömdt,
men Hjalmars dödssång* dig ej glömt,
och skaldens bröst dig evigt gömmer. —
Men redan brinner by vid by,
och barnen skrika, qvinnor fly;
de känna väl den Ryska fejden,
* Hervara-Saga c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
