Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erkänna den abstrakta riktigheten af de så kallade nya och
konstitutionella lärorna, men de öfverse ej derföre den vigt
som de gamle äga genom sitt historiska ursprung. De tro
att de nya formerna ännu på många ställen skulle upplösa
Staten, men äfven att de gamla mindre skulle sammanhålla
än förstena den. De tro att de förra ännu ha för liten
historisk kärna, och de sednare för litet organiskt lif. Men de
tro tillika att det nya är för kraftfullt för att kunna
tillbakavisas, och det gamla för inrotadt för att genast kunna
fördrifvas. De tro att striden är för tvetydig för att kunna
eller böra slutas med en deras undergång, och att en billig
jemnkning är det enda som kan rädda verldens lugn och
Europas bildning. Vi lefva, tänka de, under en
öfvergångs-period; den närvarande tiden måste nöja sig med
provisoriska åtgärder; stellaget faller när huset innanföre är
färdigt. — Till detta parti höra, som man säger oss. på flere
ställen Furstarna sjelfva, och vi böra hoppas att de snart
Öfverallt skola höra dit; ty de gynnade klassernas anspråk
känna snart inga gränser; de tro sig vara allt derföre att de
för ögonblicket äro öfverst. När hafvet är upprördt då spelar
skummet på dess yta, och skeppet g"tr fram ibland idel
fragga; men det är dock egentligen icke fraggan, utan det är
de djupa vågorna som uppbära den flytande byggnaden och
gifva rodret en stödjepunkt. Korteligen, de moderatas parti
måste slutligen segra: all verklig politik är i tidens närvarande
skick en förmedlande, den är en förlikningsdomstol mellan
det nya och gamla: Försoning, med ett ord, är icke blott
Religionens, utan äfven Statslärans hemlighet. —
Men vi som bo i yttersta Norden, vi som ha bergen
till mur och hafvet till fästningsgraf omkring oss, vi som
stå på Europas parterr och se tryggade ner på det stora
sorgespelet i Söder, hvad röra oss tidens stridigheter, som
ej hunnit hit, hvad behöfva vi en försoning der ännu ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
