Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvist yppat sig? Så frågar tilläfventyrs den halfvakna
håglösheten, eller den sjelfkära fåkunnigheten. Men huru
af-lägsna vi äro utgöra vi doek en del af det stora
Statsförbund som omfattar den bildade verlden, vi äro ett kapell
bygdt på skogen under den allmänna Europeiska
moderkyrkan. Det gifves som verlden nu är, ingen bildad Stat,
som är fullt enstaka, hvarje skakning i medelpunkten
kännes, ehuru tilläfventyrs som en lättare dallring, äfven i
de yttersta delarna. Det är dessutom egentligen mindre
en yttre än inre brytning som skakar Europa,, det är en
andelig jordbäfning som går genom våra dagars historia.
Som en underjordisk eld lefver orons ande inunder oss:
under håfven, under bergen har han sin lönliga gång, och
hvar han bryter ut känner ingen. Men äro vi äfven, som
jag säkert hoppas, tryggade mot ett utbrott inom oss, hvem
försäkrar oss för yttre våld? De grundsatser som för
närvarande gjort sig gällande i Europa tyckas cj vara
obenägna att med svärdet underhjelpa den senfärdiga
öfver-tygelsen. Liksom all ung makt räkna de icke just
fördragsamheten bland sina dygder. De ockra med ögonblicket,
möjligtvis af en dunkel aning det deras tid snart kunde
vara förbi. Men innan den är förbi kunde friborna
Statsförfattningar skakas i sina grunder, fredliga folkslag kunde
tvingas att kämpa för lagar som de ansett sig berättigade att
sjelfva stifta. Vi vilja hoppas att detta icke inträffar,
vi vilja ej frukta, äfven om det skulle inträffa; men endast
dåren säger till friden: du är min, eller till olyckan: du
är omöjlig. Alltså, äfven i vår fjellstängda Nord, äfven i
det äldsta örnbo som lagbunden frihet byggt sig i toppen
på Europa, äfven der har den politiska försoningen sin plats.
På henne, på sans och måtta, beror nu mera all yttre och
inre sjelfständighet, all möjlig öfvergång till ett bättre.
Äfven för oss bör alltså den personliga symbolen af en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
