Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och präktig stod han för dem i sammetsmantel blå,
i handsbredt silfverbälte med skogens djur uppå.
I drifvet arbet alla den konstnär bragt dem an,
och rundt kring hjeltens midja de jagade hvarann.
Och ringens gyllne smycke kring armen satt så rikt,
vid sidan hang hans slagsvärd, en stannad ljungeld likt.
Den lugna hjelteblicken kring sal och gäster for,
skön stod han der som Balder och hög som AsaThor.
Den häpna Drottnings kinder de skifta färg så snällt
som röda norrsken måla de snöbetäckta fält:
som tvenne vattenliljor inunder stormens larm
stå gungande på vågen, så häfdes hennes barm.
Nu blåste lur i salen och tyst blef öfverallt,
ty nu var löftets timma och in bars Frejers galt,
med kransar omkring bogen, och äpple uti mund,
och fyra knän han böjde på silfverfatets rund.
Och konung Ring sig reste i sina lockar grå,
han rörde galtens panna och gjorde löftet så:
»Jag svär att Frithiof vinna, fast än en kämpe stor;
så hjelpe Frej och Oden, derhos den starke Thor.»
Med trotsigt löje reste sig fremlingen så hög,
en blixt af hjeltevrede hans anlet öfverflög,
han slog sitt svärd i bordet så det i salen klang,
och upp från ekebänken hvarenda kämpe sprang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
