Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är jägarskaran färdig. Hejsan! öfver berg och dal!
Hornet smattrar, falken stiger lodrätt emot Odens sal.
Skogens åbor fly med ångest, söka sina kulors hem,
men med spjutet sträckt framför sig är Valkyrian efter dem.
Gamle kungen kan ej följa jagten som hon flyger fram,
ensam vid hans sida rider Frithiof tyst och allvarsam.
Mörka, vemodsfulla tankar växa i hans qvalda bröst,
och hvarthelst han än sig vänder hör han deras klagoröst.
»O! hvi öfvergaf jag hafvet, för min egen fara blind?
Sorgen trifs ej rätt på vågen, blåser bort med himlens vind.
Grubblar viking kommer faran, bjuder honom opp till dans,
och de mörka tankar vika, bländade af vapnens glans.
Men här är det annorlunda, outsäglig längtan slår
sina vingar kring min panna, som en drömmande jag går;
kan ej glömma Balders hage, kan ej glömma eden än,
som hon svor, — hon bröt den icke, grymma Gudar bröto den.
Ty de hata menskors ätter, skåda deras fröjd med harm,
och min rosenknopp de togo, satte den i vinterns barm.
Hvad skall vintern väl med rosen? Han förstår ej hennes pris,
men hans kalla ande kläder knopp och blad och stjelk med is.»—
Så han klagade. Då kommo de uti en enslig dal,
dyster, hopträngd mellan bergen, öfverskyggd af björk och al.
Der steg kungen af och sade: »Se hur skön, hur sval den lund,
jag är trött, kom låt oss hvila, jag vill slumra här en stund.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
