Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Icke må du sofva, konung: kall är marken här och hård,
tung blir sömnen, upp, jag för dig snart tillbaka till din gård.»
»Sömnen, som de andre Gudar, kommer när vi minst det tro,
sade gubben, unnar gästen ej sin värd en timmas ro?»
Då tog Frithiof af sin mantel, bredde den på marken hän,
och den gamle kungen lade tryggt sitt hufvud på hans knän,
somnade så lugnt som hjelten somnar efter stridens larm
på sin sköld, så lugnt som barnet somnar på sin moders arm.
Som han slumrar, hör då sjunger kolsvart fogel ifrån qvist:
»skynda, Frithiof, dräp den gamle, sluta på en gång er tvist.
Tag hans drottning, dig tillhör hon, dig har hon som brudgum kysst,
intet menskligt öga ser dig, och den djupa graf är tyst.» —
Frithiof lyssnar: hör då sjunger snöhvit fogel ifrån qvist:
»ser dig intet menskligt öga, Odens öga ser dig visst.
Niding, vill du mörda sömnen? vill du värnlös gubbe slå?
Hvad du vinner, hjelterykte vinner du dock ej derpå.» —
Så de begge foglar sjöngo, men sitt slagsvärd Frithiof tog,
slängde det med fasa från sig fjerran i den mörka skog.
Kolsvart fogel flyr till Nastrand, men på lätta vingars par
som en harpoton den andra klingande mot solen far.
Strax är gamle kungen vaken. »Mycket var den sömn mig värd,
ljufligt sofver man i skuggan, skyddad af den tappres svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
