Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Helgonabacken med sorgset mod
St. Laurents stod
och såg åt middagens stjerna.
»Du skänkte mig ögon, du fader oeh vän,
tag dem igen,
du vet att jag offrar dem gerna.
Hur blå är din himmel, din jord hur grön,
80 din sol hur skön!
Dock, ieke med dig må jag tvista.
O! låt mig få se dem (min syn blir ej lång)
ännu en gång
den käraste gången, den sista!
Se, fader, till mig från din himmel ned,
den blinda led,
oeh styrk mig med Ordet oeh Anden.
Jag vill ej klaga på nattlig stig,
blott prisa dig
90 oeh längta till ljusare landen.» —
Då hör han en sång, en sällsam en,
kom ej från gren,
kom ieke ur skyn, men ur jorden.
Den brusar som stormen inunder ö,
som fjerran sjö,
men ändtlig förnimmer han orden.
»Sof, liten Sölve, sof, sonen min,
din fader Finn
han sitter och murar derofvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
