Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mulen lystnad. »Det är natt,
sad’ hon slutligen, derute,
tid att vi vårt samtal slute.
Men min broder Sölve än
ej från jagten vändt igen.
Kamrar äger berget flere,
500 välj dig en och sof härnere.
Jag — här färgas liljehyn —
sofver då och då i skyn,
uti ekens topp som gungar
något närmre Valhalls kungar.
Friare jag andas der
ty det himmelska är när,
och de stora tankar stiga
opp ur det Oändeliga,
och den gamla Natten ser
510 vänligt på sin dotter ner.»
Nu ett kallt godnatt hon nickar
till sin gäst, som häpen blickar
efter henne, följer fort
rymmerskan till bergets port.
Der, som om hon hade vingar
opp i höjden hon sig svingar,
klättrar som en stenget, lätt
uppför klippans glatta slätt,
uppför ek, hvars rötter stanna
520 i det gamla bergets panna,
men dess grenar gripa mot
fästet och dess gyllne klot.
Der, en ros uti det gröna,
på sin löfbädd låg den sköna,
stödde handen under kind,
och då kommer aftonvind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
