Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick man ändå kämpa ut.
Denna Gerda, hur hon hatar
560 fridens lära, hur hon matar
Odens korpar i sin barm,
annars för allt ädelt varm!
Dock, vid fädrens tro och minnen
hänga alla högre sinnen
fast som eken vid sin rot,
helst när tiden är dermot.
Men hur skön är dock den vilda!
Som en konstnär skulle bilda
Skade uti månskensqväll
570 jagande på Dofrefjell.
Hur dess mörka ögon flamma,
svärmande och allvarsamma!
Hur dess väsen preglen bär
af en själ ej hemma här,
glöder, men som midnattssolen
öfver lunderna kring polen,
lockar, men som rosor på
afgrundsbranten: låt dem stå!
Dock, hur lycklig den, som tvingar
580 denna själ med örnevingar,
den hvars hjerta en gång må
mot dess stora hjerta slå!
Såg jag icke hos den höga
tårar nyss i dunkelt öga?
Hörde jag ej känslans ton?
Hur hon skulle älska, hon!
Öfverjordisk tjusning heter
hennes kärlek, saligheter
utan tal hon öfverlät —
590 Axel Hvide, hvad är det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
