Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först upphöja vår röst och våra hjertan i följande
högtidssång.
Ps.
Hör, helige Ande, dessa din församlings önskningar och
vittna sjelf att vi blifvit bönhörde, då vi knäfalla inför dig
i återlösarens egen bön, Fader vår.
Att du oss nådeligen föra ville etc.
Evang. Joh. 14. 22.
Herre helga oss i din sanning etc.
Propos. Varningar och råd emot den Bedröfvelse som icke
är efter Guds sinne.
Fader du som sändt ditt ord etc.
Christlige Åhörare. När vi se en menniska som i alla
lifvets omvexlingar finner anledning till sorgeliga
betraktelser som ur hvarje lifvets blomma endast suger dess gift och
suckande och klagande vandrar fram emot sitt dunkla mål;
visserligen måste vi beklaga en sådan, visserligen måste vi
erkänna att dess sjelfgjorda bedröfvelse ej kan vara en
bedröfvelse efter Guds sinne. Ty icke kan det vara Guds
vilja att vi genom onödigt bekymmer, genom sjelftagen
svårmodighet skola förquäfva våra bästa krafter, eller göra
vår lefnad tröttsam och besvärlig så väl för oss sjelfva som
andra. Ack, menniskans lefnad har nog af sina egna och
verkeliga sorger, utan att man behöfver föröka dem genom
inbillade. Den olycklige som sålunda rasar mot sitt eget
bästa, som fördömmer all glädje, äfven den oskyldigaste
såsom syndig, säkerligen förtjenar han mera vår medömkan
än vår bestraffning. En dylik sinnesförfattning, ett sådant
mörkt och dystert sinne är utan tvifvel det svåraste straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
