Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livarmed Gud kan hemsöka menniskan; det är ett ondt som
dräper själen, då det mördar dess ädlaste krafter, bortjagar
all lust och all frid derifrån och gör oss oskickliga till all
lifvets gerning. Men om det häremot gifves några medel,
så äro de väl värda att med uppmärksamhet afhöras och
med ifver eftersträfvas.
Men då jag talar härom så må I icke vänta Er att jag
skall upprepa det vanliga fruktlösa råd som förmanar oss
att befria vår själ från bedröfvelse derigenom att man döfvar
den med tanklösa förströelser. Detta är alltid verldens
visdom; alltid vill den vagga de allvarliga tankar i sömn, och
menar att allt är vunnet när vi blott för ögonblicket ej tänka
och känna. Den är alltid redo att erbjuda oss sin tomma lust,
den vet icke hur det sjuka sinnet vämjes dervid, när det en
gång fått känna sitt behof af en bättre näring. Det är
Guds vilje att ge en evig tröst, men vi måste sjelfve söka,
sjelfve finna den. Han låter sorgen och oron ängsla oss; och
om vi än ville och kunde undfly den genom förströelser för
ögonblicket, hvartill skulle det väl gagna oss. Vi måste icke
flykta undan för bedröfvelsen, utan bida den med manligt mod
och kämpa och segra. Den flyende griper han i flykten, och
mer och mer vexer då hans makt öfver hela vårt väsen, han
tränger sig in i hjertat och rotfäster sig der, och grämelsen
förföljer sitt rof i verldens buller liksom i ensamhetens tystnad.
Det är derföre icke om en tom förströelse eller en tröst
för ögonblicket som vi tala, när vi förmana den bedröfvade:
Begyn med att redligt och troget uppfylla dina pligter. I
hvarje menniskas själ, äfven i den som bedröfvelsen mest
förslögat, måste det dock alltid finnas någon kraft tillbaka,
och denna vilja vi att hon skall samla, med den fordra vi
att hon skall begynna. Hur ofullkomlig också denna början
må vara, den måste likväl bringa någon fred, någon glädje
åter i vårt hjerta, och styrka det till nya och större framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
