Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut rädes, då den kom närmare, antog ett mildare
utseende och icke medförde den smärta han hade väntat.
När han då ser ut i framtiden, bör han kunna hoppas det
samma, att nemligen mången olycka som han ryser för, ej
inträffar, att den som inträffar väl måtte kunna fördragas
och att lifvets vedermöda endast har så mycken makt öfver
oss som vi vilja ge den, han bör besinna att olyckan ofta
är oss så bitter endast derför att hon finner oss sjelfve fege
och modlöse. Ja, om äfven den olycka som nedslår vårt
sinne, är oundvikelig, är stor, om den tyckes vilja
tillintetgöra allt hvad vi kalla vårt lifs lycksalighet; så är det
likväl redan mycket vunnet om vi endast rätt träda henne
under ögonen och se med hvilken fiende vi hafve att kämpa.
Hafva vi då ännu någon vilja quar för att göra motstånd,
då skola vi inse livad det är som en utvärtes makt kan
be-röfva oss, nemligen blott utvärtes ting. Då skola vi inse
och betänka att i det vi föddes menniskor, föddes vi äfven
under förgänglighetens välde, och att vi af verlden ingen
ting emottaga som vi ej förr eller sednare måste ge tillbaka.
Då skola vi inse att vi aldrig kunna göra ett steg med
trygghet, så länge vi ej försonat oss med det öde hvars lag allt
lefvande är underkastadt och som dagligen påminner oss
om sitt välde. Då skall en inre makt resa sig i oss som med
högt och oförgängeligt mod skådar ut öfver tidens brusande
omvexlingar, och oförfäradt ser det ena sjunka efter det
andra, men just i undergången finner tröst. Ty äfven all
sorg, all smärta sjunker och förgår. Äfven öfver vårt heta
och qualda bröst skall Döden draga sin kyliga svepning, och
det skröpliga, ofullkomliga lif, som ängslas af sorgerna, skall
endast vara en ringa tid. Då skola vi känna inom oss ett
godt som icke verlden gifver, och icke heller kan borttaga;
och trygge i ägandet häraf skole vi utropa: ingen makt skall
utrifva oss af vår Guds händer som hålla, som beskärma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
