Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta, om han ej inom sig känner en öfvermensklig kraft
som tillåter honom att med fritt mod säga: »Ske såsom Gud
vill, jag har åtminstone gjort mitt.» Måtte en hvar sådan
pröfva sig sjelf och säga om han skulle ha funnit samma
lindring i fall han öfverlenmat sig åt sina egna grubblande
tankar eller störtat sig ut i verldens förströelser. Sker nu
detta icke blott en enda gång utan fortsättes alltjemt med
stadig trohet, med ihärdig ifver, då måste väl själen
småningom resa sig ur sin vanmäktiga dvala, och den
onödiga Bedröfvelsen snart nog förlora vägen till värt stärkta
och upplifvade sinne.
Ett sinne som vill något godt och sysselsätter sig
dermed, blir just derigenom ständigt mera klart och ljust, och
uttränger af denna orsak misströstan och svärmodigheten
allt mer och mer. Ty betrakta vi den nogare så skola vi
finna att han skyr ljuset och helst trifves och vexer i mörker
och dunkelhet. Derför är det icke sällsynt att höra dem som
sjelfve tillstå att egenteligen ingen ting fattas dem, att de
hafva mycken anledning till glädje, men att en hemlig olust,
ett doldt bekymmer, de veta ej sjelfve hvaröfver, har
innästlat sig i deras hjertan. Men detta är ju redan att bekänna
något otillbörligt; ty icke bör vårt innersta vara ett spel för
dunkla känslor, ej bör något obekant dräpa lifvet och lusten
deruti, ej kunna vi pä sådant sätt vinna det herravälde
öfver oss sjelfva som anstår ett förnuftigt väsende. Derför
uppfordra vi en livar som är i ett sådant tillstånd, att rätt
tänka sig om, livad det är hvaröfver han sörjer eller hvarför
han fruktar. Säkerligen skall han då ofta finna att
närmaste orsaken till hans bekymmer är något obetydligt som
han borde kunna förakta eller något hvarför han borde
blygas att frukta. Han bör påminna sig de förflutna tider,
då han ofta fruktade för ett intet, ty Gud vände allt till
det bästa. Han bör påminna sig hur ofta den olycka han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
