Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tänker jag derom, nu mera, föga annorlunda än Herr,
JuslitieRådet. De kunna verkeligen ej förnuftiglvis användas
utan att förut moderniseras och mildras, till den grad att
föga af det egenteligen caracteristiska deri återstår; och
jag erkänner att man äfven så gerna kan och bör välja
mindre motsträfviga ämnen, och derigenom, vid den poetiska
behandlingen, bespara sig mycken patriotisk möda; ehuru
sjelfva det nationella som ligger i ämnet, äfven som
poetiskt Element, icke är att förakta, och för mig individuelt
haft och har något stort och vördnadsbjudande. Jag har i
afseende på Nordisk Myth fordom tänkt annorlunda. Det
löjliga spel Ling & Consorter drefvo icke blotl dermed, utan
äfven med den egentliga HjelteSagan, förargade mig: det
föreföll mig som en god, ja en helig sak bortfuskades af
oskickliga händer, som om en rik källa för
nationalvitter-heten grumlades i sitt ursprung. Jag ville visa att åtminstone
något bättre kunde göras häraf, och bekänner uppriktigt
att det till en stor del var denna polemiska afsigt som från
början föranledde Frithiof. Lägg härtill en ifrån barndomen
förtrolig bekantskap med de gamla Nordiska Sagorna och
Poesien, hvilken då utgjorde min enda läsning, min födelse
och uppfostran i en aflägsen bergsbygd der Naturen sjelf
diktar i stora men vilda former, och de gamla Gudarne ännu
gå skenbarligen omkring i vinterqvällen. Bland sådana
omgifningar, och helt och hållet lemnad åt mig sjelf (ty ända
till mitt femtonde år, då jag började studera, var jag
fogde-skrifvare, och gifve Gud jag för alltid förblifvit det!) var
det väl mindre underligt om jag samlade en viss kärlek
för det obändiga och colossala, som ännu ej fullt
öfver-gifvit mig, och utgör ett af de många hindren för mig att
i verklig skaldkonst, hvilken, som all annan konst, är sans
och måtta och regelbunden kraft, lyfta mig rätt mycket
öfver caricatyrlinien. En viss själsfrändskap med våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
