Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barbariska förfäder, den ingen odling kan utplåna, dref mig
alltjemt tillbaka till deras groteska men storartade former:
oeh först, sedan jag sjelf med något mera insigt af Poesiens
väsende började alt i Frithiof lägga handen vid dem,
insåg jag rätt klart svårigheten att till poetiskt husbehof
tämja oeh dressera de höga men något björnartade
gestalterna. Jag säger med flit svårigheten ej omöjligheten; ty
det är min öfvertygelse, att på den väg, der jag misslyckats,
en lyckligare kan hinna målet; men visserligen fordras
dertill ieke blott större poetiska krafter än mina, utan äfven,
och i synnerhet, mera tyglade, mera harmoniskt ordnade.
Men när en gång Svenska Poesiens rätte Messias kommer,
hvars skorem jag icke är värd att upplösa — och han måste
komina, ty det är omöjligt att ett sådant Språk, en sådan
Historia, en sådan Natur som den Svenska för alltid skulle
kunna sakna en stor Nationell Poet — då skall han,
troligtvis i Dramatisk väg (våra Häfder runda sig nästan af sig
sjelfva till ett fortgående HjeltcDrama) upprulla för verlden
taflor, mot hvilka jag hoppas att all annan Europeisk
Poésie skall förblekna, taflor med Nordens sljernhimmel
till duk och med Norrskenet till färger. —
Förlåt mig denna vidlyftighet. Men mitt hjerta
vidgar sig (oeh mitt bref derjemte) så ofta jag tänker på min
barndoms drömmar, och de stora skuggorna dem jag
nödgas öfvergifva. Doek — jag öfvergifver dem ieke. Jag
står dem kanske, ehuru i en annan mening, närmare än
någonsin. —
Beträffande vidare den råhet som Herr JustitieRådet
anmärker i våra Nordiska Myther, så nekar jag den
ingalunda. De anförda exemplen ur Thors Drapa skulle
lätteligen kunna ökas med flere andra, ännu vildare och löjligare.
Men härvid bör jag anmärka att en sådan råhet är
gemensam för alla folkslags Mylher i början, råhet är, utan undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
