Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det stagnerande vattnet i deras egna hufvuden måtte
vara idel styrka. — I öfrigt roar man sig här, liksom i
Stockholm, med allehanda gissningar om skälet till mitt
själslidande: liksom om menskliga lifvet icke vore sin egen
sjukdom, liksom man för att se det mörki behöfde annat än
friska ögon. Jag påstår icke derföre att jag ju kan ha min
särskilta orsak till sorg: men då jag förtiger den borde
åtminstone mina vänner deraf sluta att hon icke kan omtalas.
Icke all olycka antar en yttre, synbar form, åtminstone för
sinnen som ej äro alltför grunda; och i hjertkammaren är
rum för mången orolig, fridsförstörande gäst som aldrig
framträder i dagen. Men af alla gissningar i detta
afseende är väl ingen olyckligare än den du omnämner,
nemligen om Biskopsbekymren. Jag vet icke hvarmed jag kan
ha förtjent att anses så oduglig att jag icke ens skulle kunna
vara Biskop, eller så vankelmodig och caracterslös att jag
strax i början skulle ångra att jag fått hvad jag bestämdt
förklarat mig önska. Skall man då nödvändigt vara ett
barn derföre att man anses kunna skrifva några vers, och
är Embetsmannalifvets mystér så outgrundeligt att icke
till och med ett poetiskt förstånd skulle kunna utforska
den? Jag har varit Fogdeskrifvare och har varit Professor:
i begge fallen har jag skött min tjenst så godt som någon
annan, emedan min heder fordrar det, emedan jag föraktar
en hvar som ej gör sin skyldighet, äfven om den kostade
honom iner möda än den kostat mig. Hvad det heliga
BiskopsEmbetet angår så har jag utöfvat det en hel månad:
fråga Stiftets Presterskap, fråga Scholornas lärare och
ungdom om jag dervid burit mig så oskickligt åt som
Stockholms-Censorerna tyckas förutsätta, eller om jag funnit mig så
nedtryckt och olycklig af de många göromålen som de kanske
befarat. I Småland åtminstone är man af en annan tanka;
men Stockholms dagdrifvare med och utan krage vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
