Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna att man skall anse deras Embetsmannaskicklighet
för den mskliga förträfflighetens frimurarehemlighet
hvaraf de äro i uteslutande besittning. Jag för min del tror att
mannen, åtminstone i sådana simpla saker som ett Embete,
kan hvad han vill; ty i viljan ligger mannens värde, liksom
qvinnans i känslan. Icke heller lyckas det att skrämma mig
med Lamér och Consistorium. Det kan väl hända att den
förre gerna hade lust att bita mig bakifrån i hälen: men jag
ser icke egenteligen hvad jag i detta fall äfventyrade af en
tandlös käring. Hvad Consistoriales angår så äro de ingen
ting annat än vandrande nullitetcr som långt för detta
gifvit sig på discretion: jag vill ej söla mina händer med att
låta dem springa öfver klingan. Deremot måste allt hvad
som inom Stiftet ännu finnes rättsinnadt och ädelt, och i
synnerhet hela det uppväxande slägtet sluta sig till mig;
ty Gud har gifvit mig både vilja och förmåga att leda dem
till det bättre. Jag har hittills i min lefnad ej känt fruktan
annorlunda än till namnet: jag är för gammal att lära något
nytt i det hänseendet, och känner i sanning icke hvilken
som i Sverge skulle bli min läromästare.
Förlät, bäste B. att jag sålunda förifrar mig öfver en
dum gissning; men på gissningen när har jag redan ofta
hört det samma från Stockholm, der ingen ting så gerna
idislas som sottiser. I öfrigt är jag fullkomligt af samma tanka
som Fruarna De Geer och Schwerin, att nemligen ditt
umgänge skulle fördrifva mina griller, om de nemligen hade
sin grund i hufvudet; men i den camera optica som vi
kalla för hjertat faller intet ljus utom vårt eget: och hon
måste ofta stänga till sina fönstergluggar för sjelfva
vänskapens ögon. Visserligen är jag här ensam och blir det
med hvarje dag mera; ty mina förra vänner dra sig undan
de täta utbrotten af mitt elaka lynne, och jag bör ej undra
deröfver. Om jag undantar Agardh, hvars studier dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
